Håller på
Tråkigt att det regnade så, på marknaden.
Nästan ett inlägg
Or, are we?
På årsdagen av Marknadsafton kommer ett nytt inlägg.
Och sen kommer den här bloggen återigen ta världen med storm.
Going DEEP.
Gick hem efter en bra riskspelskväll. Verkligen bra, alla jag ville skulle vara där var där(förutom kanske Micke F och Micke K.). Hursomhelst, drömkväll. Så kommer jag hem vid fyrarappet och ska sova, och av nån anledning letar jag fram min gamla musikspelare(jag kan inte namnet, kanske typ I-pod, fast jag tror inte det). Efter 13 låtar utan att somna så kommer Jack Johnson in, och han sjunger i en låt; We're clever but we're clueless, we're just humans.
Vilket jag och Viktor diskuterade på väg hem från bion igår, ah, kanske inte just Jack Johnsson, men vi såg i alla fall Änglar och demoner, vilket osökt sökte oss in på en religionsdiskussion på bussen hem. Jag kände i alla fall, som en alkohlist skulle sagt det; att jag hade ett moment of clarity. Jag insåg att vi, människor, inte kan veta nånting om ett eventuellt liv efter detta. Det har jag i och för sig vetat länge, agnostiker som jag är. Men nu kom jag i alla fall till en ny insikt. Anledningen till att vi inte kan ha en aning är att vi, med den tankevärlden vi har, inte kan föreställa oss att någonting kan skapas ur ingenting, som denna världen uppenbarligen har gjort. För från allra första början måste det ju ha funnits INGENTING, amirite?
Alla har ju redan tänkt de här tankarna, men jag blev faktiskt glad igår, när jag insåg att jag faktiskt KAN tro på gud. Inte den kristna, eller den muslimska alltså, men nån form av honom.
(Jag tror på riktigt att vi är ett universitetsprojekt som gick snett. Nån professor, i den riktiga världen, sa; riktigt bra Josef, keep it going, men sen tröttna Josef och tyckte att tjejer och torsdagspub var häftigare, varför vi inte har ett mer spännande universum än vi har...
Jaja, kåserier från ett fyllo, den som har negativ kritik kan komma ner till 100 imorrn, där jag har min disputation i teologi.
In nomine patre, et fili, et spiritus santi. (eller nåt sånt)
En dag på jobbet.
Vad håller jag på med egentligen? Det här är inte twitter. Ingen bryr sig om "what im doing right now".
I och med att den funktionen finns antar jag att en blogg ska hålla sig till perfekt, imperfekt eller futurum. Jag ska försöka hålla mig till reglerna.
I morgon kommer jag få äta upp allt gnäll jag någonsin riktat mot hockeysekreteriat. Inte sällan har jag tänkt; hur svårt kan det vara? Jag och 92 ska sitta i sekretariatet i en hockeycup, vi kommer nog inte slåss om vem som ska sköta klockan direkt. Dörren till utvisningsbåset känns som en lämplig uppgift för mig.
Jag, 92 och Headcoach kollade film igår kväll. Först halkade vi in på Inside Man som gick på 6:an. Drömfilm hävdade jag och 92, men tränarn tycker som vanligt att allt som kan tolkas som en gnutta mainstream är kass, och drar igång sågen. Dock leder det i alla fall till att han osökt kommer att tänka på Insider, med Al Pacino och Russel Crowe. Jag har bara sett slutet på den tidigare. Den var helt klart värd min tid, men det som slår mig efteråt är hur svag jag är för Al Pacino. I åtta fall av tio gör han samma roll. Men skulle någon fråga mig vem som var den bästa skådespelaren genom tiderna skulle jag antagligen haspla ur mig hans namn.
Jag misstänker att sista nivån man upplever innan man uppnår nirvana är att man återföds som Al Pacino.
Precis som jag misstänkte igår, så var jag återigen inget mer än en dagslända. Då detta inlägg bara känns påtvingat, omotiverat, oigenomtänkt, tråkigt osv. Återkommer förhoppningsvis ikväll med lite mer tåga i mig.
Vad hände förresten med länken? Ingen som tog sig tid att klura på antalet femåringar?
TOP5 saker med Rimbo.
1. Solen skiner alltid i Rimbo.
2. Väldigt starka idrottslag för en så liten ort, t ex spelar hockeylaget i Div2.
3. Högsta andelen pizzerior/capita i världen.
4. Det finns en butik som är öppen ända till 23.
5. Man hör aldrig en vakt säga "du är för full".
OTOP2 saker med Rimbo
1. Man hör aldrig en vakt säga "du är för full".
2. Är man portad från china är det praktiskt taget omöjligt att äta något annat än pizza.
Resten av föreläsningsanteckningarna
Efter viss eftertanke har jag bestämt mig för att skriva ytterligare ett inlägg ikväll. Med självkännedomen hos en återfallsförbrytare inser jag att vinden i seglet kan ta slut exakt, precis, just när som helst. Så med Publilius Syrus ord "You should hammer your iron when its glowing hot" (all allmänbildning jag får i mig nuförtiden är från CIV 4) skrider jag till verket och datoriserar mina tidigare omnämnda lektionsanteckningar.
Det är inte så kreativt att hälla vatten på kvarnen. Men här måste jag göra ett undantag, Omark alltså. WOW (För läsare födda 88 eller senare: detta kan även vara ett uttryck för t ex fascination eller förvåning). Hans straffmål är obeskrivligt cool, så jag försöker inte ens.
Igår morse satt jag i köket och spelade lite kort, arg över att inte sovit en blund på hela natten. Ändå brast jag helt plötsligt upp i ett leende, då jag klart förvånad såg Ante komma gående hand i hand med en liten knodd i ett långt led. Roligt att veta att Rimbos ungdomars framtid fortfarande ligger i goda händer även fast jag själv numera inte är kvar i branschen.
På tal om kids. Twoplustwo.com är ett pokerforum jag kikar in i någon gång om dagen. Där bedrivs högst seriös diskussion kring pokerproblem, med väldigt nyanserade och ofta briljanta åsikter. Flera av de ledande nätspelarna idag är uppväxta där, exempelvis nya personliga favoriten Tom Durrrrr Dwan. T ex kan man förkovra sig i sådana här frågeställningar; How many five year olds could you take in a fight? Jag ser gärna att du går in och läser reglerna och sedan postar din slutsats.
Jag fortsätter med på tal om. Poker nu. Det är tydligen hätsk debatt om studiemedel för tillfället. Mitt förslag är att alla längre program, på låt oss säga 3-4 år, inleds med den förberedande kursen Poker mot Italienare och Israeler 15p. I och med införandet av detta kan man praktiskt taget slopa bidraget helt. Vill man veta mer efter kursens slut kan man gå fördjupningskursen som hålls av Riggen. Som numera enbart spelar heads up mot sagda nationaliteter. Diciplin!
Jag har nyligen blivit bekant med ett statistikprogram för pokerspelare. Det sparar alla händer man spelar i en databas och man kan få fram information om precis, exakt, just vad man vill. Vill du veta hur ofta en motspelare höjer från knappen på tisdagkvällar, får du reda på det på fem sekunder. Det här programmet skulle t.o.m. få en NHL-kommentator att gråta av lycka. Detta hörde jag igår "Zdeno Chara is the first player to score a Gordie Howe-hattrick(dvs göra ett mål, en assist och vara med i ett slagsmål) on Gordie Howes birthday". De har lite koll alltså.
Skulle just spara och publicera, men något fattas ju uppenbarligen. Så helt ogenomtänkt kommer den här lite torra listan.
TOP3 Sköna lågmälda, fina låtar.
1. Samson - Regina Spektor
2. Tuesday in Amsterdam long time ago - Counting Crows
3. Brev till 10:e våningen - Thåström
Speglar mig i glansen
Jag är ingen hejjare på svenska lagboken, då Herr Fintén lånat min copy under en längre tid. Men jag hoppas att min publikation inte bryter mot några upphovsrättsliga regler. Om så nu vore, hoppas jag att samtliga inblandade parter kan ha överseende med detta.
Håll till godo:
Postat av: Nicke Ninjutsi
Tror allt att du har glömt nämna en väldigt viktig person i din blogg Jimmy "77" Stark
2008-10-02 @ 21:55:49 Postat av: Viktor
Stället heter prollarna! Sen vill jag fortsätta requesta fler listor, gärna otop
2008-10-02 @ 22:36:03 Postat av: Fintén
S.M.F.H!
Jag tror James besitter samma dåliga egenskap som Ante, (som han bekände i Lindas gästbok): bristen på att "ge tillräckligt med cred".
Sen kan man även interpella om någon av läsarna har svaret angående "Mystifikation Viktors Skor"!?
För övrigt har jag inga anmärkningar.
Tadaa! / F.
2008-10-03 @ 13:16:22 Postat av: Fintén
Interpellera skall det givetvis stå!
2008-10-03 @ 13:17:26 Postat av: Hon
Nu när BKV bloggen nr 1 är nerlagd, så går det heta rykten om jimmydean. Tror det är svaret till det ökade antalet besökare, samt att en viss #7 har gett "ovanligt mycket cred" till bloggen...
2008-10-03 @ 15:56:02 Postat av: Viktor
Håller med Fintén, vore väldigt trevligt om någon kunde steppa upp och erkänna detta illdåd mot mina skor och i förlängningen mig. Var ju ändå ett sällskap som man inte behöver skämmas för dylika prestationer i.
2008-10-03 @ 17:23:31 Postat av: Jimmy
Kul med en bra diskussion. Tanken med denna blogg har länge varit att sammanföra andra unga EMOare, och att ge dessa ett forum där de kan prata utan att vara rädda för att bli tagna på o-allvar. Beträffande skorna känner jag mig högst kränkt av att vara en av de misstänkta. Björling var misstänksamt inställd på att misstänkliggöra mig, och där tror jag att vi har en skyldig. Vi ses på prollarna.
2008-10-04 @ 11:22:01 Postat av: Viktor
Det är ett intressant fall att sätta tänderna i. Du misstänkliggjordes pga mystiskt försvinnande utan förklaring vid ungefärlig tidpunkt då dådet borde begåtts. Det har dock från flera håll antytts att den skyldige kan vara herr Hedendahl! Han har även utökat misstankarna genom att fly fältet och tiga som muren efter incidenten. Vidare efterforskningar skall göras. Vittnesmål kring händelsen och tips angående Hedendahls nuvarande gömställe mottages tacksamt.
2008-10-05 @ 10:45:41 Postat av: Fintén
Mr. Em Unk svor till mig, på både liv och svångrem, att han inte hade något att göra med den tidigare nämnda episoden. Enligt hörsägen kan illgärningsmannen tillhöra det svagare könet. Mystiken tätnar!
2008-10-05 @ 19:29:31 Postat av: Munkognito
Min snabba och nästintill obemärkliga reträtt har ingenting med dina skor att göra. Önskar jag hade kunnat bringa klarthet i fallet. Anledningen till att jag nu lever under skyddad identitet och bor på hemlig ort kan jag tyvärr inte gå in så mycket närmare på. Dels för att det skulle äventyra rikets säkerhet men framförallt för att jag bryr mig om er och era kära. Vill i möjligaste mån undvika någon form av collateral damage. Det ni inte vet tar ni ingen skada av. Må väl. Er spejare i natten / M
2008-10-05 @ 20:09:50 Postat av: Viktor
Hmm antalet misstänkta ökar! Jag kommer inte att avskriva någon förrän deras oskuld är styrkt med handfasta bevis. Den enda som jag avskrivit helt är min eminente följeslagare i rammisträsket herr Graning. Listan över föga troliga våldsmän innehåller tex den långa killen som körde, bengan, robin och gustav. På den så kallade "heta listan" finns tex innehavaren av denna blogg då han ännu inte lyckats redogöra för sitt försvinnande, övriga namn är jag förtegen om då jag väntar på att nån ska begå ett misstag
2008-10-05 @ 22:05:38 Postat av: Viktor
Eftersom MUST varit i kontakt med mig och vänligt men bestämt "bett" mig lägga ner undersökningen mot "soldat" Hedendahl så har jag lagt den i träda på obestämd framtid... Om någon kunde försöka plantera en insideman hos den kvinnliga delen av deltagarna vore det uppskattat då jag där har väldigt knäpphändig information.
2008-10-05 @ 22:14:09 Postat av: Fintén
Jag har, med visst samarbete med från min relativt tillförlitlige livskamrat, lyckats få fram namn och eventuell titel på en högst sannolik kandidat.
Trots att jag anses vara en relativt skrupelfri kuf så har jag inte hierta att namnge och offentliggöra personen i fråga för JS's femsiffriga besökare, utan jag låter denne fortsätta vara inkognito.
Tills vidare tycker jag personen i fråga kan gå under pseudonymen "Quinna"!?
/ F. Tén
Ps. Viktor, jag skall givetvis vid senare tillfälle dela informationen jag besitter med dig! Ds.
2008-10-07 @ 00:43:59 Postat av: BÄ - JI, Så jävla härlig kille.
Usel blogg. Nästan sämre än ditt ansikte. Uppdatera!
Författarens egna anmärkningar:
Ett par av inläggen kan tyckas vara irrelevanta för diskussionen, men jag vill inte förlora känslan av autenticitet.
BJ tillförde inget matnyttigt utan drog bara ner helhetsbetyget. Inte olikt hans bidrag till hockeylaget.
Jag verkar ha en kvinnlig läsare. Kul. Jag tvingades dock bläddra bakåt i tiden för att se om jag nu måste ursäkta något sexistiskt uttalande eller allmänt grabbigt uttryckssätt, men tror faktiskt att jag hållit tungan i styr. Tro nu inte för den sakens skull att jag inte alltid uttrycker mig i så här trevliga ordalag. This is me.
Interpella låter faktiskt lite coolare än interpelera.
Over.
Sålt mig till högstbjudande
Here I am again with another bunch of soft songs. Maybe you are whondering why it took me so long. With a schedule tight, studio time in sight and I have mostly been out touring, inspiration has been hard this time, and honestly I've had some problems with all these rhymes.
Tribute to Örebro.
Men det ligger något i det.
Återigen var det skolan som gav mig den slutliga inspirationen till att skriva igen. Föreläsning idag, och mannen på scenen drog en bit över de 45 minuter som är standard innan rast. Många år i skolbänken har gjort min hjärna inställd på att fokusera i just 45 minuter, efter dessa dras inputkabeln ur. Jag förstår inte ett ord. Och för att få tiden att gå sitter jag och klottrar diverse odefinierbara figurer i mitt block när tanken slår mig; Jag kan ju lägga grunderna till ett blogginlägg här och nu! Sagt och gjort. Givetvis gick hela den andra timmen åt till att klura på blogginlägget, varför skoldagen i viss mån kändes lite bortkastad. Men inget ont som inte för något gott med sig. Det goda i det här sammanhanget är alltså det du just läser. Om man är semantiskt lagd sätter man nu kniven i om det verkligen är så gott. Men orka.
De andra inspiratörerna till detta verk är Viktor och Brane. Förstnämde för att han vässat pennan och fyllt den luckan i bloggosfären som mitt frånfälle skapat. Detta gör han med bravur. Jag rekomenderar varmt ett besök på carlssonviktor.blogg.se . Jag kan bara hoppas att han inte ger upp så lättvindigt som min tidigare nemesis Björling gjorde.
Min andra musa är alltså den gode herr Graning. Att blogga är ett tidskrävande gebit, och som sådant tar det upp tid som jag annars kunde använt till att förtjäna mitt levebröd. Alternativkostnaderna(för att svänga mig med ett ekonomord jag just lärt mig) blir alltså skyhöga. Detta känner Brane till och har därför valt att gå in som min sponsor. Han är en sann försvarare av gamla dogmer i dessa tider då debattörer hävdar att konst och kultur ej ska leva på sponsring(jag vet, det är statligt stöd som diskuteras, men jag tar ut svängarna lite).
Längst ner ger jag gladeligen honom utrymme i min välbesökta blogg.
Den senaste veckan har flera goda vänner tjatat på mig att jag ska börja "twittra". Vad är nu detta tänker jag, och sätter mig in i ämnet. Föga förvånad blir jag när det visar sig att detta är ytterligare ett led i statens idoga försök att uppnå totalkontroll över oss invånare. Det räcker tydligen inte med att de får läsa våra mail, spårar oss genom våra mobiltelefoner och håller koll på oss på Facebook. Nu har man även duperat någon "IT-pionjär" att agera målvakt och ansikte utåt för en till synes oskyldig internetfunktion. Vars huvudsakliga idé är, och jag citerar; "Write what you are doing". Tillåt mig att använda ett utryck jag aldrig befattar mig med: !!!!!!!!
FWIW här kommer listorna
TOP4 Lehane-böcker.
1. Patient 67. En klart vass intrig och i sin helhet bra läsvärde. Det unika är emellertid känslan av obehag läsaren har hängande över sig through out.
2. Ett land i gryning. Hans senaste verk. Han kliver ur sin hårdkokta deckarnisch här och gör mer en utsökt samhällsskildring av USA runt 1920.
3. Svart nåd. Den bästa av böckerna med privatdetektiverna Kenzie och Gennaro. Kuslig handling, och kusliga banditer. Härligt mångbottnade karaktärer även i de godas lag. Dubbelmoralen är ett genomgripande problem som tas upp och ger en extra dimension till helheten.
4. Mörker ta min hand. Samma karaktärer som i föregående verk. Även här behandlas temat om vem som egentligen är ond och god. Bra och lurig intrig, jag var t ex åtta olika gånger säker på vem som var skurken.
Notering I : tilläggas bör att Johan hävdar att Rött regn, som filmatiserades till titeln Mystic River, är en given TOP2. Men av någon outgrundlig anledning har jag inte till dags dato läst den.
Notering II : Hur resonerar man när man väljer den sämsta av Kenzie-böckerna till att bli första film? Jag älskade i och för sig Casey Affleck i huvudrollen.
OTOP4 Böcker av random författare.
1. Anhörig - Katerina Janouch. Säkert en bra bok. Om man orkar läsa klart den. En av två böcker jag inte avslutat i hela mitt liv. Självbiografisk skildring om hur det är att leva med en knarkande och supande make. Väldigt intressant inledningsvis, men sen blev det en repa i skivan. Tjatigt helt enkelt.
2. Stenhuggaren - Katarina Läckberg. Boken var uppdelad i två separata historier. En i nutid och en som utspelades i mellankrigstiden. Det var ett samförstånd mellan läsaren och författaren att de slutligen skulle sammanflätas. Men jag orkade inte vänta. Jag avskydde alla nutida karaktärer och handligen de rörde sig i. Den gamla storyn hade dock lite potential, varför jag valde att hoppa vartannat kapitel resten av boken. En tid senare valde jag dock att läsa resten av boken, då den kanske blev uthärdlig i skenet av bakgrundshistorien. Det blev den inte. Men jag härdade ut, så den är inte en av de två.
3. Fula fiskar - Patricia Cornwell. Jag har inget emot hennes otaliga böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta. Här har hon dock experimenterat med andra karaktärer och annan miljö. Tyvärr försöker hon vara rolig. Den är helt enkelt kass. Hon bör hålla sig till bårhuset.
4. Pokermongo - Orkade inte ens komma ihåg namnet. Läste denna för ett par veckor sen när jag var på bootcamp i Göteborg. Den andra av två oavslutade böcker. Denna gav jag upp mer lättvindigt. En ung kille som kommit lite snett i samhället, enstöring som helst bara sitter hemma spelar spel och grubblar. Känns spontant lovande. Men när handligen går ut på att killen börjar ta sig an världen med hjälp av Dan Glimnes pokerskola och författaren uppenbarligen aldrig har sett en kortlek håller det helt enkelt inte. Bra idé dock. Gör om gör rätt.
Jag har faktiskt inte betat av alla punkter jag skrev ner under föreläsningen, men jag sparar några så kanske det kan komma ett inlägg imorgon med.
Praeterea Censeo Cartaginhem esse delendam.
Och slutligen ett ord från min sponsor.
Digitaltryck
Tapan Dekal & Dekor AB
Vallbyvägen 18
76251 Rimbo
0707 900 779
Tapan Dekal & Dekor är ett digitaltryckeri som trycker på de flesta olika material med en eco-solvent printer som klarar 1.6m bredd (Mutoh Rockhopper 3 Extreme) och vi kombinerar det med en Summa S-class T120 för att kunna konturskära dekaler och vinylfolie. Vi gör storformatprint på bland annat Banderoller, Rollup, Poster, Vinyl och Canvas. Vi hjälper er att synas på bästa möjliga sätt, från idé till färdig trycksak! Besök oss på www.tapan.se eller ring för mera information.
Mäss- och utställningsproduktion
Tapan Dekal & Dekor AB
Vallbyvägen 18
76251 Rimbo
0707 900 779
Tapan Dekal & Dekor gör allt för att få er mässa att bli så lyckad som möjligt. Vi gör allt från det grafiska och planerandet genom ett stor nätverk av leverantörer till de faktiska produkterna såsom rollup, popup, utskuren vinyl, storformatprint och trycksaker. Det är bara fantasin som sätter gränserna. Vi hjälper er att synas på bästa möjliga sätt, från idé till färdig trycksak! Besök oss på www.tapan.se eller ring för mera information.
Skyltar
Tapan Dekal & Dekor AB
Vallbyvägen 18
76251 Rimbo
0707 900 779
Tapan Dekal & Dekor gör alla sorters skyltar, från små informationsskyltar på kapa eller forex till enorma fasadskyltar i 4-kantsvikt aluminium. VI gör skyltar i utskuren vinyl eller 4-färgprint och anpassar tekniken efter behovet. Vi hjälper er att synas på bästa möjliga sätt, från idé till färdig trycksak! Besök oss på www.tapan.se eller ring för mera information.
Tapan Dekal & Dekor är ett digitaltryckeri med fokus på storformatprint, bildekor, webbdesign, webbutveckling, banderoller, roll-up, dekaler, visitkort, branding och grafisk profilering. Besök oss på www.tapan.se för att enkelt komma igång med er beställning av trycksaker.
Banderoll, Banderoller, Rollup, Roll up, Roll-up, Dekal, Bildekor, 4-färg, Storformatprint, Branding, Grafisk profilering,
Webbutveckling, Grafik
Marknadsafton
Orkar inte vänta längre nu. I fem dagar har jag avstått från att skriva för att se om någon skulle reagera. Tack vare min senaste, oväntade, uppsving i antal läsare har jag gått och blivit lite misstänksam. Frågeställningen utvecklades till något i den här stilen: "Klickar folk helt enkelt in på bloggen utan att läsa vad som står, bara för att boosta statistiken?"
Svaret på frågan verkar tyvärr vara JA. Motsatsen till gemener har aldrig varit kapitäler. Versaler ska det ju naturligtvis vara. Men det har jag inte fått några arga mail om.
Inte ens från mina vaksamma jeminitiska läsares håll.
En bra helg har passerat sen sist. Eftersom söndagen var vigd för hockeymatch, och eftersom det hör till traditionen att borsta ordentligt efter en tenta, fick jag således lägga alla öl-ägg i fredagsskorgen. En hel del ägg blev det. Nyöppnade innestället 100% gjorde ingen i festsällskapet besviken och lämnade inget i övrigt att önska.
Lördagen blev däremot desto lugnare, ägnade för och eftermiddag till att studera ikapp saker jag kunde ha behövt på tentan och rimligtvis kommer att behöva på omtentan. Jag hann även med en utsökt sallad och en rask promenad. På kvällen fick jag lov att hinna med en kortare appearance hos herrskapet Fintén, väldigt trevlig tillställning, men där blev jag inte långvarig. All fokus låg som sagt på match.
Lyckligtvis är det här(som jag gått in på tidigare) ingen "roslagsidrottsblogg". Det hade inte känts jätteinspirerande att skriva ett matchreferat från Flyers/Rangers vs Lidingö.
Dagens trollkonster stod jag och Johan för. Vi hade muntlig redovisning, inför klass och lärarinna, på en hemuppgift. Vi fick igår reda på att redovisningen väntades ta ca 10 min. "Okej, det blir jättebra det", var vårat avslappnade svar till lärarinnan. Vad som inte kändes lika avslappnande var att svaret på vår uppgift uppgått till ungefär femton cm i ett worddokument. Textstorlek 14, med dubbelt radavstånd.
Men vi lyckades ändå dryga ut tiden på ett nöjaktigt sätt. Vi har ju fått med oss en del tidsfördröjande knep från våra idrotter och det snyggaste draget var nog när Johan fejkade att whiteboardpennan var dålig. Vilket gjorde att han behövde skriva allt flera gånger.
Nu ska jag ut och göra marknaden. Om någon vill mig nåt ikväll kan ni hitta mig med min "häxa" i mörkret bakom åk-attraktionerna eller strykandes runt stånden som säljer mäsk.
Still going strong
Jag klipper in Jemens flagga och statsvapen, som jag hittade på Wikipedia, i ursäktens namn.
Att också datanördheten skulle sätta Jemen på kartan verkar osannolikt att döma av det jag läst om landet. Men det kan vara bäst att vara på säkra sidan.
Jag vill heller inte vara den, likt danska tidningen som publicerade ritade bilder på Muhammed, som drar hela muslimska världens vrede över vårt land.
Jag skummade vidare på wikipedia i hopp om att få läsa att Jemens invånare kallades för gemener. Men så roligt skulle vi inte ha det(om nån har glömt, så är det små bokstäver, motsatsen till kapitäler, jag blev påmind i skolan häromdan).
Det var tenta imorse. Den hade kunnat gå hur bra som helst. Nu gick den någorlunda bra i alla fall, men jag fick inte direkt bästa möjliga uppladdning. Statistikinstitutionens rimbobidrag kom in i god tid, på spänstiga ben redan 08.50. Vi kunde i lugnan ro inhandla vätska, sockerprodukter och andra oumbärliga tentamenshjälpmedel(jag kirrade ju t.o.m. en miniräknare igår kväll). Dock skulle det senare visa sig att vi hade laddat upp i underkant proviantmässigt, en tjej hade fem(5!) vattenflaskor, två redbull-aktiga drycker, samt något som såg ut som en matlåda med sig. Efter depåstoppet hade frontmannen en bestämd uppfattning om var tentasalen fanns placerad och vi begav oss dit. Det betydde att vi behövde gå från Hus A till Hus E. Väl framme kunde vi inte hitta namnet vi sökte på någon skylt. Det fanns andra tentasalar där, men inte någon de släppte in oss i. Jag påpekade ödmjukt, som den sidekick jag är, att just kommit på att den nog låg i Hus A ändå. Detta viftades naturligtvis bort i en handvändning och vi letade vidare. Plötsligt stötte vi in i en kurskamrat, som undrade om det var Brunnsviksalen det stod på schemat. Vi nickade instämmande och de sökande tu blev tre. Han lugnade oss med att säga att man kunde anlända upp till 30 minuter försent innan salen låstes, vilket var befriande att höra. Nu kunde vi ju faktiskt gå och ta en kaffe. Kamraten uppskattade inte skämtet, han var stressad till tusen. Han "hade ju aldrig kommit för sent till en tenta förut." Stressen är lätt att förstå, vi skulle ju bara få fem timmar på oss att besvara fem mer eller mindre korta frågor. Hur som helst. Jag prövade försiktigt lyckan igen, nu när en kille som verkade ha varit med förr fanns tillgänglig. Men, nej. Det fanns inga skrivsalar i Hus A, och så var det med det. Femton minuter senare, efter att ha varit överallt och ingenstans på hela bygget kom vi slutligen till Brunnsviksalen. På tredje våningen i Hus A. Jag fullkomligen brann av!
Framåt 11tiden hade jag slutat skaka av ilska, och kunde börja ta mig an frågorna. De visade sig vara bra mycket enklare än jag trodde, därav bedömningen att tentan gick ganska bra. Men jag räknade snabbt ut att jag inte skulle få alla rätt och efter noggrant övervägande valde jag att lämna in blankt. Detta tack vare kalkylen att om jag bara slipper Johan på omtentan lär jag ju få A+.
Full fart
Först och främst. Känner att jag måste klargöra en sak angående min senaste rubrik. Den hade inget med texten i övrigt att göra, utan det var helt enkelt som så att jag inte kunde komma på någon lämplig överskrift. Så jag tog helt enkelt vad mina högtalare sa för stunden. Bra låt för övrigt, Counting Crows - Good time.
Efter att ha jobbat mig igenom en tiondel av tentamaterialet under dagen känner jag att jag nu ligger helt i fas. Kan därför unna mig några timmars bloggande, patiensläggande, navelpillande eller dylikt. Slutforceringen är planerad från 21.00 - 09.00.
Tentatiden är från 09.00 - 14.00. Jag antar att minsta tid man får sitta är normala 30 minuter. Varför tentafesten följdaktligen inleds 09.30.
Angående hemskheterna i Finland informerade Johan mig om en intressant sak idag. USA, Yemen och Finland toppar tydligen listan över vapentäthet bland invånare. Personligen känns det som att man kan sluta fundera över orsaker redan efter att ha hört om detta. Men kanske måste man även ta i beakting en lista över datanördstäthet innan man kan dra en slutsats:
(Saxat från NT 25/9. Enkätfråga, "Vi5"-aktigt. Vad snackar man om idag?)
Som sagt har dagen varit högst produktiv. Jag och frontfiguren studerade intensívt i något som kändes som två timmar innan vi unnade oss en lunchrast. Vi begav oss till karísmatiska uteserveringen på Restaurang Ghazal Grill, nere vid de bildsköna omgivningarna runt the Bank of sand. Där intogs en klart svår Kebabtallrik, som föregicks av en bättre bit bröd till förrätt. Frontfiguren gjorde ett bestående intryck på de andra gästerna då han entrade serveringen i sina nya duktigt svåra tygskor. Själv gick jag i helrätta retro-sneakers, toppade endast av den karakteristiskt ledigt knäppt bomullsskjortan. Inte nämnvärt svår, men poängen med mina skjortor är ju sällan skortan i sig, utan vad den blottar i bringväg.
Min första bloggbild någonsin är alltså ett faktum. Jag känner att jag för varje dag blir mer professionell i mitt approach till det här. Därför ska jag dagen till ära även blixtra till med en lista, som jag gestaltar med hjälp av blogg.se's fina listfunktion. Håll till godo:
Jag fattade ingenting av den. Funktionen alltså, listan är glasklar. Men jag får göra det iq-befriat/manuellt:
TOP5 Sportjournalister
1. Patrik Ekwall - I osvår konkurrens.
2. Åsa Edlund - TV-pucken blir liksom inte samma sak när Åsa och Curre byts ut mot halvmesyrerna Wikegård och Härenstam.
3. Personen bakom Roslagenhc.com - Gav slutligen"Pucktrollaren från arkadien" hans första utnämnelse i veckans lag. Visserligen som center, men det är snarare en fjäder i hatten, då personen uppenbarligen inser PFA:s kompletthet. Driver utöver det den överlägset bästa idrottshemsidan i Roslagen. Äh va fan, i Sverige med omnejd.
4. Pove Persson - Han skrev en bra krönika om Elitseriens ointressanthet häromdagen. Emellanåt ser han även en hel match i Arkadien, och har ändå känsel nog kvar i fingrarna för att knacka fram en artikel om det. KRED.
5. Göran Zachrisson - Ja, var ska man börja?
OTOP1
1. Speakern i ContigaHallen - Han kanske faller utanför journalistramen, men kan han ändå, snälla, sänka volymen lite.
Hey little girl, I got a brand new set of wings.
Jag skulle sikta på att titta över till Johan runt tiotiden, det skulle ge oss en hel dags flitiga studier att luta oss mot på fredag, då tentan går av stapeln. 15.05 visade klockan då jag högst utvilad släntrade in i det björlingska residenset.
Väckarklockan var faktiskt ställd på 10.00. Men nån gång efter fjärde niominuters-snoozningen måste jag råkat ha stängt av larmet helt.
Väl uppstigen, nån gång strax efter tolv, satte jag mig framför datorn, lade lite patiens och drack kaffe. Jag var ju redan sen. Sen som sen, liksom. Dessutom klarar sig Johan minst lika bra utan min hjälp(det är han som är vår frontfigur, jag är mer av en sidekick). 16 raka vinster på kungen senare kände jag att det fick räcka, så jag slog upp skolboken och satte igång.
Eller inte.
Spindelharpan är långt ifrån samma spel som kungen, och det kan också underhålla en en timme eller så.
Lyckligtvis är vi väldigt effektiva när vi väl kommer igång, jag och Johan. Vi har ca 50 tal som vi tänkt lära oss att räkna till tentan. Tyvärr visade det sig att vi saknade viss grundläggande kunskap för att klara de inledande(de enklare) talen. Efter att ha gått bet på två tal i rad kom Johan att tänka på ett youtube-klipp jag bara måste se. Klippet fick mig att tänka på ett klipp jag ansåg att han inte kunde leva vidare utan att ha sett. Snöbollen var i rullning och vips var klockan sex och jag måste dra ner till ishallen. Så kan det gå.
Rättare sagt, så brukar det gå.
Men va fan, jag har ju hela morgondagen på mig.
Och skulle jag inte klara tentan, är ändå det viktigaste att jag i efterhand kan se mig i spegeln och tänka att jag i alla fall gjorde allt jag kunde.
1-1 i 91:a. Kul. Men jag fattar inte varför inte CH får spela mer. Han är alltid bäst på plan när han hoppar in. Och han har skön stil.
Jag fick chansen att kika lite på DosesNeverLoses(mest känd som MonkeyMike på primanätverket), när han fullständigt körde över borden på 0.05/0.10 på Nordicbet idag. Riktig poker har alltid en inspirerande effekt på mig, och jag tänkte ge mig i kast med lite bluffande nu. Förhoppningsvis kan jag få läge att använda några av de moves jag snappade upp under sessionen.
It's better to be lucky than good. Ciao.
7 is back!
Det kunde varit så, men nä.
Jag har, som du redan räknat ut, tenta på fredag. Och det hör till att göra allt möjligt onödigt innan man kommer igång med själva pluggandet. Att skriva ett blogginlägg placerade sig direkt efter att sortera mina fotbollsbilder från VM-90 i alfabetisk ordning, men faktiskt före att se Good Will Hunting för andra gången idag.
Vad har då hänt sen sist? En hel del, skulle jag vilja säga. Men det vore att ljuga. Same old, same old. En ljusglimt i tillvaron är i alla fall de återupptagna studierna. Inte så mycket för njutningen av att studera och lära sig saker, som för njutningen av att på nära håll få studera studenter. Jag hade glömt bort hur stor tomteprocenten är i en genomsnittlig klass på universitetet.
Jag är under inga illusioner, jag kommer sannolikt vara bland de sämre i klassen. Men som ni vet så handlar det inte om hur bra man gör det, utan att man ser bra ut när man gör det.
"Jag studerar" låter ju också så mycket bättre som svar på frågan vad man gör, än vad "jag gör ingenting direkt" gör. Även fast det i stora drag är samma sak.
Hockeyn har satt igång igen. Fast jag tror inte jag vågar beröra det ämnet. Risken är för stor att min blogg då faller in under kategorin "roslagsidrottsbloggar", där den oundvikligen skulle komma att jämföras med Micke Svahns blogg, och då självfallet skulle te sig högst medioker.
Mickeswahn.blogg.se Om du inte redan är stammis.
Jag slår på bromsen här, jag vill inte bränna allt bloggkrut på en gång. Risken är, som du förstår, stor att jag kommer vilja blogga fler gånger innan fredag, så vi hörs snart igen.
Ansiktslyftning och rekordtider
Det har väl inte undgått någon att det gått och blivit sommar. Inte mig heller. Världen blir lite finare, dagarna blir lite längre. Det är inte utan att en annan också ser solljuset så här års. Därför tänkte jag dagen till ära hotta upp mitt bloggyttre. Det ska väl inte stickas under stol med att tanken också är att dölja det högst bristfälliga innehållet med ett trevligt ansikte. Lite som jag gör i det vanliga livet också så att säga. Dessutom fullbordar jag med detta mitt tredje inlägg under ett och samma dygn. Det är förstås ett storskaligt rekord, och det glädjer mig att jag springer ifrån huvudkonkurrenten med hästlängder i antal producerade inlägg. Självklart kan det diskuteras hur imponerande det är att leverera massa kortare skrifter till bredden fyllda med skitsnack. Men det är inte så lätt som det ser ut.
Ikväll bär det av till Brottby, där några olyckliga från vårt lag ska riva ett tält. Och så säger de att det är en dans på rosor att vara hockeyproffs. Jag hoppas emellertid plocka upp lite tricks att ta med mig till vår tältsemester i sommar, och åker alltså inte dit alltför nedstämd.
Vi ses i det gröna!
Vilket jävla piss.(Reviderad version)
Jag behövde skrika rakt ut, men det kändes inte som jag ville väcka hela trapphuset. Därav föregående, inte jättevälartikulerade inlägg. Trapphuset kunde ju faktiskt inte rå för att sju svenskar och en bunt personer från lite här och där i världen inte behagade knyta ihop en säck de fick. Men nu har jag i alla fall sovit fyra sköna timmar, fått lite distans till matchen, och borde således kunna ge en något mer nyanserad kommentar till eländet.
Jag och Nicke satt uppe till klockan sju på morgonen(Gustaf somnade in, som det lilla gossebarnet han är, redan vid trerappet) bara för att bli utsatt för det här debaclet. Vi var 30 sekunder från att få se Lidström, som förste européiska lagkapten, få sträcka bucklan över huvudet. 30 sekunder ifrån att få se Zetterberg ta emot priset som slutspelets mest värdefulla spelare(hoppas jag). 30 sekunder ifrån att få se sju svenska namn bli ingraverade i bucklan.
Nu är det ju faktiskt så att Detroit fortfarande leder matchserien med 3-2, men det spelar ingen roll, jag vet att det är kört. Bara för att det var så förbannat nära. I förra årets slutspel hade jag lyckan att få se tre lag jag gillade ta sig till semifinal. Två av dessa lag var dessutom förda framåt av sina storspelande svenska lagkaptener. Det tredje var favoritlaget sen barnsben, Buffalo. Det fjärde laget, Anaheim, som leddes på isen av en kanadensare med psykopattendenser, hade jag ingenting för. Jag unnade verkligen inte dem en seger. Därför var jag väldigt förtjust när Detroit tog strypgrepp på dem i västfinalen. Men rödvingarna hade inte tillräckligt starka nypor då, och det har de tydligen inte nu heller. Så det är väl lika bra att börja ladda för nästa säsong.
Matchen tog slut i sjätte perioden, hade den pågått i fem minuter till hade den blivit historisk som längsta Stanley Cup-finalmatch. Inte ens lite historia fick man bevittna när man satt på helspänn fram till sjurycket. Det kan jag tycka är väl taskigt. Lite plåster på såren kunde vi gott fått.
Som ren underhållning, och om jag inte haft sympatier för ena laget, var matchen helt fantastisk. Den hade nästan allt. En spelare som fick ett väldigt hårt slagskott i ansiktet, bara för att dyka upp i nästa period med en stor bomullstuss i näsan. Ett Detroit som tar sig i kragen efter en bedrövlig inledning och vänder 0-2 till 3-2. En grovjobbare som får trycka in kvitteringspucken i mål när hans säsong såg ut att vara över vilken sekund som helst. Efter det, två och en halv periods sittande på nålar med vetskapen om att varje agerande, hur litet det än må vara kan avgöra hela säsongen. Chanser byttes och hockeyn var relativt öppen för att vara på liv och död.
Tyvärr lyckades en annars väldigt pigg Jiri Hudler få upp sin klubba i en Penguinsspelares ansikte, med blodsutgjutelse som följd. Detta resulterade i två plus två minuters power play(kanske idrottsvärldens konstigaste regel, snacka om konsekvensetik när den är som sämst. Varför inte börja åka runt och fråga spelarna hur ont de fick efter en smäll och anpassa utvisningslängden efter det. While you're at it). Och sen var det i alla fall god natt. Eller god morgon. Eller hur man nu vill se på det.
Det blir åtminstone god natt för mig igen. Känner nu att fyra timmar var lite i underkant.
Vilket jävla piss
Helvetes jävla skit. Piss. Piss. Piss. Fan va jävla värdelöst.
Ha en bra dag.
Hej.
